"Service-mindness" eller "Service-madness"?

Jag är uppfostrad att inte döma en bok av sitt omslag och det är verkligen något man bör ha liggande i bakhuvudet när man jobbar på en arbetsplats som Hotel Post. De gäster man minst anar är de som har det djupaste kunnandet och de mest detaljrika beställningarna. Och jag gillar det skarpt! Jag är övertygad att det är en av de starka anledningarna till att många trivs att jobba på Hotel Post och det är något jag absolut ser är genomgående bland de anställda. Visst, vi som jobbar med service inom mat och dryck ska givetvis vara kunniga inom området men den största kunskapen, om ni frågar mig, ska alltid ligga i att bemöta människor. För det är ju vad service handlar om – att möta människor.



En fråga som titt som tätt poppar upp i huvudet på mig är; ”Varför har inte alla affärer, restauranger, barer och andra ställen som inkluderar service ett bra bemötande?” För det är ju tyvärr så det ser ut. Lite sorgligt nästan att man blir imponerad och tycker det är anmärkningsvärt när en servitör eller butiksbiträde ger bra service. Det är som en bonus på något sätt. (Jag vill nu också poängtera att det finns väldigt många, både kvinnor och män, som är riktigt duktiga på service. Människor som verkligen sätter gästen/besökaren/kunden i centrum. Ni vet själva vilka ni är). Jag tycker att det är skrämmande att våra gäster knappt räknar med den service som vi är skyldiga att ge längre, om man nu inte sitter på en femstjärnig krog dvs. Det knepiga är att det heller inte görs något påtagligt åt det. Jag vågar påstå att i alla fall 80% av de restauranger som är av nivå ”medel” och uppåt, utbildar sin personal kring menyn och restaurangens vinlista för att kunna sälja så mycket som möjligt. Dock är jag nyfiken på hur många som minst lika ofta jobbar med att utbilda i service-mindness och i bemötande (för givetvis finns dem!)? Och vad som är ännu mer intressant är hur de krögarna som inte gör detta resonerar?
Att ge bra service är givetvis inte bara inom restaurangbranschen och man kan givetvis dra paralleller med tjejen som sitter i kassan på ICA och killen som kör spårvagn från hållplats till hållplats varje dag. På ett sätt blir ämnet väldigt brett om man innefattar alla serviceyrken under ett tak. Men ändå så blir ämnet samtidigt väldigt smalt. För det bygger ju på exakt samma grundsten – Att bemöta folk som man önskar bli bemött själv.

Jag förstår att jag inte kommer förändra världen med denna text men jag vill slå ett slag för ämnet som jag håller högst på min lista. Och jag vill rikta uppmärksamheten på det. Det kanske låter som att det inte finns en enda service-minded person i hela Sverige när jag skriver så som jag gör nu men så menar jag naturligtvis inte. Vi svenskar är alldeles för förlåtande och accepterande mot de krogar/butiker som vi tycker har fallit mellan stolarna. Och det är precis där jag tror att vägen finns till ett trevligare och gladare samhälle. Uppmärksamma varandra! Givetvis med kritiska åsikter som ni tror kan förbättra och utveckla men också framförallt med komplimanger och upplyftande kommentarer. För testa att vid nästa tillfälle ni möter en bitter kassörska eller stressad spårvagnschaufför att ge en komplimang, så ska ni se att ni inte lockar fram ett leende. Man kanske inte ser det supertydligt direkt men det finns där och det är det viktigaste! Och vem vet, kanske är det just din komplimang, eller ditt beröm som du ger som gör att kunderna i kön bakom dig får just den guldkantande service och bemötandet som de får.



Så. Till er som är av samma åsikt som jag. Våga ta första steget. Beröm, kommentera och uppmärksamma varandra. Lyft varandra. Fråga dig själv; ”Hur hade jag velat bli bemött?” Det, det är service-mindness!

 

//

Sebastian

 

(Fotograf: Emelie Lager)